Att lÀsa har alltid varit en ensam sak.
NĂ€r vi lĂ€ser Ă€r vi ensamma. Det Ă€r lĂ€sningens skönhet â och har alltid ocksĂ„ varit en tyst ensamhet. Som student bodde jag i ett litet rum pĂ„ 9 impasse Mathieu i Paris. PĂ„ ett gammalt kafĂ© i Saint-Germain-des-PrĂ©s kunde frĂ€mlingar sitta en hel eftermiddag och samtala kring en enda bok. Jag ville att en sĂ„dan plats skulle finnas ocksĂ„ pĂ„ nĂ€tet. DĂ€r började Readius.
Nu fĂ€rdas en rad du skriver pĂ„ ditt sprĂ„k vidare till 22 andra och nĂ„r var och en som lĂ€ser den boken, med ord de redan kan. Svaret kommer tillbaka pĂ„ ditt. Och pĂ„ kartan tĂ€nds, en efter en, stĂ€derna dĂ€r samma bok ligger uppslagen. Vi frĂ„gar aldrig var du Ă€r â bara det du sjĂ€lv vill berĂ€tta, och precis nog för att visa att du inte gĂ„r ensam.